Ja, såg på Facebook att de var ett år sedan Christer provkörde Bullen ganska rejält i intervaller på superfint vinterunderlag och nu är de bara en enda sörja på vägen... så tråkigt.

Jag tänkte iallafall skriva detta inlägg som en sorts hyllning av Oakman'S bullseye, aka Bullen,som springer på de evigt gröna ängarna nu. Alltså, en häst som har gett mig så sjukt mycket från start till slut. Han är anledningen till att jag står här idag, och kan träna min första unghäst. Så sjukt.
Jag hämtade Bullen i Bollnäs, närmare bestämt Alfta. Han skulle bli min nya ridhäst. Tror aldrig jag känt en sådan häst som är så jordnära, åkte vi iväg så var han lika lugn som han var hemma. Kom ihåg när vi var iväg på ridtravarläger i österåsen hos Pernilla, alla andra hästar sprang i sina hagar och var lite smått stressad och fundersam över de nya stället vi skulle spendera dagen på, men Bullen kikade snabbt runt, rullade, drack lite vatten och ställde sig och mumsade på sitt hö.

När Bullen kom till mig så fick han gå på lösdrift i en stoooor sommarhage i tunbyn, efter de flyttade vi till rotvik. Eftersom jag alltid velat haft en häst som jag både kunnat rida och köra så var de självklart att jag skulle köpa sele och rockard. Sagt och gjort!

Jag hade hört att de bodde en travtränare precis bredvid dit jag och Bullen flyttat, eftersom vi bara hade kört på grusvägen till stallet, så tänkte jag att de var en bra ide att gå till honom och fråga vars han brukade köra. Och där började resan.
Jag knackade på ett stooooort rött hus och en kvinna öppnade (Christers fru). Jag frågade efter honom och hon hänvisade till stallet. Jag knatade dit och presenterade mig. Vi pratade ganska länge och han var nyfiken på vad jag hade för häst som jag skulle köra med. Lite längre in i samtalet tyckte han att jag skulle försöka träna bullen för kval. Jag kom ihåg att jag tyckte stt de lät så enkelt på honom, men för mig var de liksom en helt ny värld. Men eftersom jag har funderat och varit fruktansvärt nyfiken på travsporten hade jag ju inget stt förlora.

Efter min och bullens lilla krock med träden i skogen som gjorde att vår vagn gick sönder en aning fick vi börja låna vagn av Christer. Ganska snabbt efter de flyttade jag och Bullen dit istället.

Så mycket glädje, minnen och framförallt kunskap som denna häst har givit mig trodde jag inte ens på världskarta skulle hända. Hade de inte varit för honom hade jag aldrig haft så otroligt roligt, aldrig ridit in och utbildat en häst, jag hade aldrig fått känna tjusningen med att köra häst, jag hade aldrig träffat Christer, jag hade nog aldrig skaffat mig b-tränar licens och jag hade nog heller aldrig stått här idag med en superfin treåring. Vi la liksom grunden tillsammans. Men jag har mycket att tacka Christer för också.

Mitt första banjobb gjorde jag med honom, och ganska snabbt efter de så åkte Bullen och jag in ensam till Bergsåker och bekantade oss med både klockan, banan och människor. Även om de kanske inte var lättast att lära sig att försöka klocka, och lära sig olika tempon med en häst som bara tycker att de finns en växel, och de är fullt ös. Men jag fick lära mig den hårda vägen, och de är jag rätt glad för idag.

Jag avslutar med några bilder på Bullen och passar på att lägga ut en länk till en video med mig och Bullen på youtube. Saknade häst..

https://m.youtube.com/watch?v=lhGe7hIuNBA

Alltså, är de inte underbart när man verkligen ser när hästarna trivs?
De är balsam för själen det, dessa hästar, fyller en med kärlek??

Kalle har kommit in i ett uppfinnar stadie tror jag...
igår när jag kom och skulle ta in honom, stod han med en trästolp i munnen, och tråden satt kvar. Ja vad säger man, de är ström i den där Kalle så du vet?.......
Och idag ville han gärna ha mina hörlurar så han också kunde lyssna på musik, radion hörs ju inte ut till hagen tydligen..

Och föresten, jobbet vi gjorde igår (fredag) ojoj. Jag var mållös när vi kom tillbaks. Så jäkla roligt, polletten trillade ner och han kändes så jäkla pigg och fin. Även om jag är medveten om att de inte alltid kan gå bra, så tänker jag passa på att njuta och vara stolt när han känns sådär fin. Vi gör någonting rätt iallafall.

Idag har vi haft en vilodag, masserat borstat och bara haft de bra. Lite småpyssel! Provat nya massagetäcket och de var en superhit tyckte Kalle! Smidigt att använda de innan jag masserar honom för att han ska vara varm och mjuk i musklerna. Imorgon ska vi försöka oss på ett lite hårdare jobb, sen får Kalle vila i helgen eftersom jag jobbar natthelg. Skönt att ta en paus så han får smälta all kunskap och utveckling han tar åt sig.

I början av veckan har de varit super fint väder verkligen! Så då passade vi på att ta några längre men lättare pass. Leka fram lite! Han har liksom oändligt med energi och glädje. Även om han busar till de lite för ofta ibland så tar han ändå sin uppgift på största allvar. De är roligt att se när dom jobbar med glädje, underbart!

Ja de var då lite svårare än vad jag trodde att hålla igång bloggen, de blir liksom lite att man skriver samma sak varje dag då min fantasi inte är alltid på topp. Men nu har jag lite att berätta iallafall så tänkte jag skulle försöka mig på ännu ett inlägg.

Alltså wow, så mycket vi utvecklats. På denna korta tid Kalle har varit hos mig, 1,5 månad, har de varit en utvecklingskurva som pekat spikrakt uppåt. De går nästan lite för bra om man får säga så.. Kalle tar sin uppgift på största allvar Och man ser både på kropp och knopp att han har utvecklats. Han börjar blir riktigt snygg i kroppen och mer lugn och koncentrerad. Ojoj, våren känns så spännande så jag blir nästan lite ivrig, försökte nypa mig själv i armen men de känns banne mig, fortfarande som en dröm. Vi har börjar lagt in lite fartlekar och successivt ökat tempot i lite mer seriösare intervaller. Vi skyndar långsamt och tar de i den takt där vi känner oss trygg.

Nästa vecka får vi även hem en tryckvagn, som jag hoppas vi blir bästa vän med. Eftersom vi inte har de bästa förutsättningarna att träna lite hårdare hemma på somrarna så kommer en tryckvagn förhoppningsvis underlätta väldigt mycket för oss på alla plan.
Vi har ju i och för sig bara 10 min med transport till fina träningsslingor, men de underlättar ju såklart att kunna träna hemma.

Jag tänkte avsluta med att lägga in några bilder så ni kan se skillnaden på Kalle. Tycker de är riktigt kul att kunna se då och nu!

Bilden ovan är när Kalle varit hos mig i ungefär 1 vecka.

Och dessa bilder knäppte jag för ca 2 veckor sedan.
Avslutar med ännu en bild på Kalle, titta och njut, hejdå!

Nu ni!
Nu har vi börjat jogga igång och nästan allt tuffar på som de ska iallafall, hovarna går att lyfta men jag skakar bara på huvudet och undrar hur vi ska lyckas sko honom, de kommer väll så småning om de också.. Men men, allt annat går med stormsteg framåt så man får vara nöjd över de.

Nu är de bara fortsätta jobba på och blicka framåt.

Nu är allt klart och Kalle är på träningslistan, imorgon åker vi till vet och kikar så att allt är som de ska innan vi kör igång med träningen seriöst. Jag har jobbat natt hela helgen så Kalle har fått vilat och tagit in allt som vi gjort i veckan. Han är ju så otroligt klok och gullig!
Och vilket steg han har, synd att jag aldrig hinner filma eller knäppa kort när han bränner av i hagen....
Han är rätt stor, men inte tung. Långa ben och lägger mycket mark. De ser himla lovande ut och de känns riktigt roligt och förväntansfullt! Han kommer blända er på banorna framöver hehe...
Och på tal om hans beteende, snacka om världsvan..... hemma iallafall..

Nu kör vi!

Kalle mötte mig vid grinden idag och var på väldigt bra humör, så vi gick in i stallet, borstade och sen tog vi en tur och tömkörde. De gick som på räls idag. Allting var ju plätt lätt enligt Kalle, till och med hovarna gick å lyfta. Bomullen i öronen var fortfarande lite obehagligt men de glömmer han snabbt bort. Han tyckte de var superkul att ta en promenad och se sig omkring, han var helnöjd med sig själv när vi kom tillbaks iallafall.

Ja, medan jag sitter här på jobbet och skriver ut etiketter får jag en suddig bild på två hästar i en hage från Christer. Den ena är Kalle, och den andra sun power, att vara hagkompis och få rykande heta tips av en tvåfaldig miljonär kan ju inte bli bättre? Kalle är lite starstrucked eller vad man säger och trivs med tillvaron i sitt nya hem.

Dom drog några repor och gick sedan tillbaks till att äta frukost, inge mer med de. Båda två kom överens på en gång, inge tjafs. Så nu kan jag med lättnad återgå till jobbet.

Trevlig helg!