Vi hoppar över inledningen och går direkt till träningspasset i tisdags! Jag är så otroligt stolt över Kalle och mig själv också för den delen! Vilket jobb vi gör Tillsammans.  Vi körde några intervaller i skogen på lätt sandbana i rygg på Woody, sen gjorde vi även två ensam innan vi körde bort till rakbanan och gjorde en sista. Han kändes redan innan lite taggad, väldigt tittig och full i fan rent ut sagt haha! Skrittade till rakbanan och lugnade oss lite innan vi gjorde, nu ni, 1.50 Ca 500m och sista biten 1.48 utan att jag krävde så värst mycket utav honom. Han liksom bara joggade på. De känns verkligen som en milstolpe! Han har inte riktigt satt fötterna rätt och har blivit lite stel och osäker just när jag ber honom att öka. Annars varit superfin och spänstig i lugnare farter. Så nu när vi tagit de sakta men säkert, steg för steghan och travar på detta vis i denna "fart" kan jag inte mer än att säga att vi har äntligen nått ännu ett delmål. Man blir ju alltid lite orolig och tankeverksamheten börjar ju gå igång i 190 så fort man får ett bakslag, men när man ser att, de faktiskt går framåt också så är de viktigt att fortsätta tänka framåt och jobba på! Inte för att vi haft något större bakslag än, mer än såret och att vi har suttit fast lite i träningen, som nu äntligen har lossnat. Men vi kommer ju stöta på fler, och man lär sig så mycket av dom! Och de är alltid skönt efter en sådan period med en bekräftelse att allt jobb verkligen lönar sig. De är lätt att se de positivt såhär i efterhand, men är de inte dehär alla jobbar mot? Lycka och framgång, stora som små, med dessa underbara djur?

Ja nu så är vi på g igen!
Kalle mår bättre och såret har läkt fint, så vi är i full träning igen. Förra helgen gjorde vi de första intervallerna efter lite vila och han jobbade fruktansvärt bra! Väldigt avslappnad och jobbade med hela kroppen, äntligen! Han har varit lite småspänd till och från, men de verkar ha gått till sig. Dessutom har han nog kommit på att de är mycket enklare att sätta småfötterna på rätt plats när man är avslappnad.
Och vi får inte glömma woodys seger i lördags förra helgen! Den bländade rätt bra den! Så jäkla kul verkligen, han gjorde mos av dem utan att ens dra en suck efter mål!
I veckan har vi mest bara skrittat och tog en lugn joggingtur i riktigt sommarvärme idag! Så skönt verkligen! Imorgon blir de ett lite tuffare pass och sen blir de vilodag på söndag med lite massage och pyssel. Beundrar verkligen hans förmåga att ta åt sig träning. Så roligt att se!
Meeeeen, han är då en one of a kind häst alltså.. ibland funderar jag på om jag ska skratta eller gråta, eller kanske skrattgråta? Efter att han hade fått sin penicillinkur så har han kommit på att han ska då inte gå genom grinden till hagen när vi ska till stallet. Så fort vi tagit oss igenom den är de inga problem, då går han raka vägen in i stallet med spetsade öron och full av förväntan! Men han har fått för sig något om dendär grinden.... hm..
så efter många om och men, har jag nu kommit fram till att de måste gå till på hans sätt, från hagen till stallet får han alltså gå helt lös, annars vägrar han gå ut. De är inte att han varit med om något så att han är rädd eller så. Han har bara fått för sig att han inte ska gå ut, om han inte själv får bestämma hur. Så nu följer han mig som en hund, när jag hängde grimskaftet runt halsen och gav honom en uppgift, att följa mig. Jag tror att han kände sig lite duktig när jag bara släppte honom sådär första gången och han kände att jag litade på att han gjorde sin uppgift. De är kul med hästar! Vilka idéer....
Aja, vi löste de ju smidigt iallafall. Men nu har jag slut på ord, så see You next time! Så ska jag försöka sova lite, så man kommer upp i vettig tid.
Kram!

Och jusste!! bilderna på Woody är tagen av Mathilda Persson från hudik.

Ja.. jag och kalle har fått tagit en liten paus från träningen pga ett sår vid manken som blivit infekterat. Så vi följde med Woody in till Bergsåker och tog en promenad till veterinären medan han gick ett banjobb. Dem öppnade upp och spolade rent, sen fick vi åka hem med en penicillinkur. Så vi har en liten semester kan man säga, passar på att kurera oss på bästa sätt med massa mys, bad och frisering. Kalle ville helst inte komma in från hagen under den där veckan han fick penicillin, men de gick snabbt över efter han fått sista sprutan. Han är en lite drama Queen ändå...

Ja vad har hänt mer sedan jag skrev sist... vi hann iallafall prova tryckvagnen! Som vi längtat så länge efter! men vi får nog kurera oss minst en vecka till iallafall innan jag börjar köra igen, vill att de ska läka riktigt först. Men jag tänkte att jag skulle longera honom  i slutet på veckan, så får han röra på sig lite och lära sig nytt Samtidigt som vi sätter i gång lite försiktigt, blir spännande! 

Imorgon ska han få nya skor också, han har blivit himla duktig med fötterna och lyfter dom utan bekymmer! Så jag tvekar inte att de kommer gå som en dans att sko honom nu.