Nämen hej igen!
Sen vi var till veterinären har vi faktiskt bara promenerat för hand eller ridit, han har gått väldigt lugnt, längre skritt turer och nått lugnt joggingpass uppsuttet. Faktiskt första gången igår jag körde honom på 2 veckor. Vi skrittade bara med tanke på att de var så hårt men vilken glädje! Så roligt han tyckte att de var, så himla kul! Och idag var vi in på banan, Magnus körde långheat med honom, också fick dom sällskap av Erika och hennes pålle. Nu börjar de synas och kännas att styrkan börja komma. Han är faktiskt riktigt trevlig att se på nu för tiden när han är på banan, spänstig och maffig. Springer och klipper med öronen hela tiden. Magnus var faktiskt riktigt nöjd med honom idag, och såklart var jag desamma! Sån häst jag har, super nöjd. Och tacksam att man har sånna duktiga människor runt en som hjälper.

Tänk att de var inte så länge sen vi tragglade med att komma under 2 mins tempo, och nu varvar han på 32 som om han var på en joggingtur i skogen liksom. Mammas lilla kille som blivit så stor, är så otroligt tacksam och glad att vi hittade varandra.

Om jag hade möjligheten så skulle jag hålla på med dessa underbara djur på heltid, är en tanke som har gått runt i mitt huvud mycket den senaste tiden. Hur underbart vore inte de? nej de är sällan en dans på rosor, men hästarna har varit en del av mitt liv sen jag kan minnas, och tänk om de inte bara vore den där delen av livet, tänk om de vore livet? snacka om dröm.

Ja just! 
jag har iallafall kommit fram till att Kalle INTE är en barbacka häst.. Jag fick för mig en kväll bara sådär från ingen stans när jag låg i sängen och skulle sova att imorgon ska jag minsann rida barbacka. Sagt och gjort så hoppade jag upp dagen efter utan sadel och tur att Kalle är snäll, för bara det där med att komma upp på hans rygg.. HAHA! ställde mig på pallen och började faktiskt fundera om jag har krympt, fick knappt över benet, mitt knäveck hängde över hans rygg, så fick typ ta sats så jag hade lika gärna kunna hamnat på backen på andra sidan. 
Ja men väl uppe då, aj aj aj, inte skönt. Ben mot ben, men jag hade ju bestämt mig att rida barbacka och så tjurig som man är så red jag iväg då. Stod ut i 20 min sen fick de vara nog! hehe, Kalle verkade inte tycka att de var så speciellt obehagligt konstigt nog. 

Och till sist, några bilder på snyggingen själv.