Alltså de är så skönt att de är ljust längre på kvällarna!
Jag och Kalle var faktiskt ute och promenerade efter att jag hade slutat jobbet. Måste vara den bästa nedvarvningen som finns att bara sitta och filosofera bakom denna rumpa efter 12 timmars jobb.

Var helt slut i kroppen när jag klev ur bilen, men så fort jag gick ner mot hagen och både Kalle och Sun power kommer i full fart som två galningar fick jag genast mer energi. Kanske att jag håller mig vaken en liten stund ikväll iallafall, ska göra ett tappert försök att vända på dygnet då 2 jobbnätter väntar.

Tillbaks till hästarna, vi tog bara en kort tur på kanske 30 minuter innan de var dags att gå in och få på sig pyjamasen. Imorgon blir de nog en lugn promenad till, även om han inte riktigt håller med mig om att man inte alltid kan springa så får han gå lugnt nu medan jag jobbar, bättre att vi lägger mer tid på hans spring i benen när jag går på frivecka.

Avslutar med en bild från kvällens solnedgång. "En bild säger mer än tusen ord"

Men jäklar hurrni vad de blåser!
Kalle har börjat ledsna på att vi bara har skrittat och tagit de lugnt ett tag nu pga dåligt underlag, men äntligen börjar det se bättre ut och vi har joggat några svängar nu. Igår fick han gå några intervaller och kändes kanon!

Han har börjat visat riktig vilja och jävlaranamma, tar för sig mer och mer.

Idag var de meningen att vi skulle ta en lugn jogg bara, dock inget som kalle ville gå med på, Så vi fick helt enkelt kompromissa. Gjorde ett försök till att få en sån lugn och avslappnad jogg som möjligt med stora kliv för att få igång bakdelen lite, sedan fick han springa på lite på rakan och sträka ut innan vi nöjde oss.

Han ser ju ganska nöjd ut iallafall? 

En liten stund bara... sen tyckte han att jag skulle skynda mig lite så han fick stretcha, få sin morot och sedan gå ut!

Egentligen ville han nog bara visa upp sig och fjanta sig framför kameran, han är en liten pajas ibland. 

Men jag är otroligt stolt över honom, jag och Christer pratade lite om det att jag har ju bara haft honom i drygt 2 månader och utveckligen som vi sett är faktsikt helt enastående. Även om vi har mycket kvar så känns de riktigt roligt att redan efter 2 månader blicka tillbaka och kunna se en markant skillnad, de är de som får en att vilja fortsätta! 

Ja, såg på Facebook att de var ett år sedan Christer provkörde Bullen ganska rejält i intervaller på superfint vinterunderlag och nu är de bara en enda sörja på vägen... så tråkigt.

Jag tänkte iallafall skriva detta inlägg som en sorts hyllning av Oakman'S bullseye, aka Bullen,som springer på de evigt gröna ängarna nu. Alltså, en häst som har gett mig så sjukt mycket från start till slut. Han är anledningen till att jag står här idag, och kan träna min första unghäst. Så sjukt.
Jag hämtade Bullen i Bollnäs, närmare bestämt Alfta. Han skulle bli min nya ridhäst. Tror aldrig jag känt en sådan häst som är så jordnära, åkte vi iväg så var han lika lugn som han var hemma. Kom ihåg när vi var iväg på ridtravarläger i österåsen hos Pernilla, alla andra hästar sprang i sina hagar och var lite smått stressad och fundersam över de nya stället vi skulle spendera dagen på, men Bullen kikade snabbt runt, rullade, drack lite vatten och ställde sig och mumsade på sitt hö.

När Bullen kom till mig så fick han gå på lösdrift i en stoooor sommarhage i tunbyn, efter de flyttade vi till rotvik. Eftersom jag alltid velat haft en häst som jag både kunnat rida och köra så var de självklart att jag skulle köpa sele och rockard. Sagt och gjort!

Jag hade hört att de bodde en travtränare precis bredvid dit jag och Bullen flyttat, eftersom vi bara hade kört på grusvägen till stallet, så tänkte jag att de var en bra ide att gå till honom och fråga vars han brukade köra. Och där började resan.
Jag knackade på ett stooooort rött hus och en kvinna öppnade (Christers fru). Jag frågade efter honom och hon hänvisade till stallet. Jag knatade dit och presenterade mig. Vi pratade ganska länge och han var nyfiken på vad jag hade för häst som jag skulle köra med. Lite längre in i samtalet tyckte han att jag skulle försöka träna bullen för kval. Jag kom ihåg att jag tyckte stt de lät så enkelt på honom, men för mig var de liksom en helt ny värld. Men eftersom jag har funderat och varit fruktansvärt nyfiken på travsporten hade jag ju inget stt förlora.

Efter min och bullens lilla krock med träden i skogen som gjorde att vår vagn gick sönder en aning fick vi börja låna vagn av Christer. Ganska snabbt efter de flyttade jag och Bullen dit istället.

Så mycket glädje, minnen och framförallt kunskap som denna häst har givit mig trodde jag inte ens på världskarta skulle hända. Hade de inte varit för honom hade jag aldrig haft så otroligt roligt, aldrig ridit in och utbildat en häst, jag hade aldrig fått känna tjusningen med att köra häst, jag hade aldrig träffat Christer, jag hade nog aldrig skaffat mig b-tränar licens och jag hade nog heller aldrig stått här idag med en superfin treåring. Vi la liksom grunden tillsammans. Men jag har mycket att tacka Christer för också.

Mitt första banjobb gjorde jag med honom, och ganska snabbt efter de så åkte Bullen och jag in ensam till Bergsåker och bekantade oss med både klockan, banan och människor. Även om de kanske inte var lättast att lära sig att försöka klocka, och lära sig olika tempon med en häst som bara tycker att de finns en växel, och de är fullt ös. Men jag fick lära mig den hårda vägen, och de är jag rätt glad för idag.

Jag avslutar med några bilder på Bullen och passar på att lägga ut en länk till en video med mig och Bullen på youtube. Saknade häst..

https://m.youtube.com/watch?v=lhGe7hIuNBA

Alltså, är de inte underbart när man verkligen ser när hästarna trivs?
De är balsam för själen det, dessa hästar, fyller en med kärlek??

Kalle har kommit in i ett uppfinnar stadie tror jag...
igår när jag kom och skulle ta in honom, stod han med en trästolp i munnen, och tråden satt kvar. Ja vad säger man, de är ström i den där Kalle så du vet?.......
Och idag ville han gärna ha mina hörlurar så han också kunde lyssna på musik, radion hörs ju inte ut till hagen tydligen..

Och föresten, jobbet vi gjorde igår (fredag) ojoj. Jag var mållös när vi kom tillbaks. Så jäkla roligt, polletten trillade ner och han kändes så jäkla pigg och fin. Även om jag är medveten om att de inte alltid kan gå bra, så tänker jag passa på att njuta och vara stolt när han känns sådär fin. Vi gör någonting rätt iallafall.

Idag har vi haft en vilodag, masserat borstat och bara haft de bra. Lite småpyssel! Provat nya massagetäcket och de var en superhit tyckte Kalle! Smidigt att använda de innan jag masserar honom för att han ska vara varm och mjuk i musklerna. Imorgon ska vi försöka oss på ett lite hårdare jobb, sen får Kalle vila i helgen eftersom jag jobbar natthelg. Skönt att ta en paus så han får smälta all kunskap och utveckling han tar åt sig.

I början av veckan har de varit super fint väder verkligen! Så då passade vi på att ta några längre men lättare pass. Leka fram lite! Han har liksom oändligt med energi och glädje. Även om han busar till de lite för ofta ibland så tar han ändå sin uppgift på största allvar. De är roligt att se när dom jobbar med glädje, underbart!