Ja, såg på Facebook att de var ett år sedan Christer provkörde Bullen ganska rejält i intervaller på superfint vinterunderlag och nu är de bara en enda sörja på vägen... så tråkigt.

Jag tänkte iallafall skriva detta inlägg som en sorts hyllning av Oakman'S bullseye, aka Bullen,som springer på de evigt gröna ängarna nu. Alltså, en häst som har gett mig så sjukt mycket från start till slut. Han är anledningen till att jag står här idag, och kan träna min första unghäst. Så sjukt.
Jag hämtade Bullen i Bollnäs, närmare bestämt Alfta. Han skulle bli min nya ridhäst. Tror aldrig jag känt en sådan häst som är så jordnära, åkte vi iväg så var han lika lugn som han var hemma. Kom ihåg när vi var iväg på ridtravarläger i österåsen hos Pernilla, alla andra hästar sprang i sina hagar och var lite smått stressad och fundersam över de nya stället vi skulle spendera dagen på, men Bullen kikade snabbt runt, rullade, drack lite vatten och ställde sig och mumsade på sitt hö.

När Bullen kom till mig så fick han gå på lösdrift i en stoooor sommarhage i tunbyn, efter de flyttade vi till rotvik. Eftersom jag alltid velat haft en häst som jag både kunnat rida och köra så var de självklart att jag skulle köpa sele och rockard. Sagt och gjort!

Jag hade hört att de bodde en travtränare precis bredvid dit jag och Bullen flyttat, eftersom vi bara hade kört på grusvägen till stallet, så tänkte jag att de var en bra ide att gå till honom och fråga vars han brukade köra. Och där började resan.
Jag knackade på ett stooooort rött hus och en kvinna öppnade (Christers fru). Jag frågade efter honom och hon hänvisade till stallet. Jag knatade dit och presenterade mig. Vi pratade ganska länge och han var nyfiken på vad jag hade för häst som jag skulle köra med. Lite längre in i samtalet tyckte han att jag skulle försöka träna bullen för kval. Jag kom ihåg att jag tyckte stt de lät så enkelt på honom, men för mig var de liksom en helt ny värld. Men eftersom jag har funderat och varit fruktansvärt nyfiken på travsporten hade jag ju inget stt förlora.

Efter min och bullens lilla krock med träden i skogen som gjorde att vår vagn gick sönder en aning fick vi börja låna vagn av Christer. Ganska snabbt efter de flyttade jag och Bullen dit istället.

Så mycket glädje, minnen och framförallt kunskap som denna häst har givit mig trodde jag inte ens på världskarta skulle hända. Hade de inte varit för honom hade jag aldrig haft så otroligt roligt, aldrig ridit in och utbildat en häst, jag hade aldrig fått känna tjusningen med att köra häst, jag hade aldrig träffat Christer, jag hade nog aldrig skaffat mig b-tränar licens och jag hade nog heller aldrig stått här idag med en superfin treåring. Vi la liksom grunden tillsammans. Men jag har mycket att tacka Christer för också.

Mitt första banjobb gjorde jag med honom, och ganska snabbt efter de så åkte Bullen och jag in ensam till Bergsåker och bekantade oss med både klockan, banan och människor. Även om de kanske inte var lättast att lära sig att försöka klocka, och lära sig olika tempon med en häst som bara tycker att de finns en växel, och de är fullt ös. Men jag fick lära mig den hårda vägen, och de är jag rätt glad för idag.

Jag avslutar med några bilder på Bullen och passar på att lägga ut en länk till en video med mig och Bullen på youtube. Saknade häst..

https://m.youtube.com/watch?v=lhGe7hIuNBA