Ja de var då lite svårare än vad jag trodde att hålla igång bloggen, de blir liksom lite att man skriver samma sak varje dag då min fantasi inte är alltid på topp. Men nu har jag lite att berätta iallafall så tänkte jag skulle försöka mig på ännu ett inlägg.

Alltså wow, så mycket vi utvecklats. På denna korta tid Kalle har varit hos mig, 1,5 månad, har de varit en utvecklingskurva som pekat spikrakt uppåt. De går nästan lite för bra om man får säga så.. Kalle tar sin uppgift på största allvar Och man ser både på kropp och knopp att han har utvecklats. Han börjar blir riktigt snygg i kroppen och mer lugn och koncentrerad. Ojoj, våren känns så spännande så jag blir nästan lite ivrig, försökte nypa mig själv i armen men de känns banne mig, fortfarande som en dröm. Vi har börjar lagt in lite fartlekar och successivt ökat tempot i lite mer seriösare intervaller. Vi skyndar långsamt och tar de i den takt där vi känner oss trygg.

Nästa vecka får vi även hem en tryckvagn, som jag hoppas vi blir bästa vän med. Eftersom vi inte har de bästa förutsättningarna att träna lite hårdare hemma på somrarna så kommer en tryckvagn förhoppningsvis underlätta väldigt mycket för oss på alla plan.
Vi har ju i och för sig bara 10 min med transport till fina träningsslingor, men de underlättar ju såklart att kunna träna hemma.

Jag tänkte avsluta med att lägga in några bilder så ni kan se skillnaden på Kalle. Tycker de är riktigt kul att kunna se då och nu!

Bilden ovan är när Kalle varit hos mig i ungefär 1 vecka.

Och dessa bilder knäppte jag för ca 2 veckor sedan.
Avslutar med ännu en bild på Kalle, titta och njut, hejdå!

Nu ni!
Nu har vi börjat jogga igång och nästan allt tuffar på som de ska iallafall, hovarna går att lyfta men jag skakar bara på huvudet och undrar hur vi ska lyckas sko honom, de kommer väll så småning om de också.. Men men, allt annat går med stormsteg framåt så man får vara nöjd över de.

Nu är de bara fortsätta jobba på och blicka framåt.